Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
burk·en●mindre förvaringskärl med lock
och ofta cylindrisk form; av glas, plåt, plast m.m.; särsk. anv. för förvaring (och konservering) av matvaror och kemikalier
kokk.burkmatburkölburköppnarebleckburkbrödburkglasburkklisterburkkonservburksyltburktobaksburköppna burkenen burk målarfärgen burk ärterkoka sylt och lägga på burkdet var inte lätt att hitta bland alla burkar och flaskor i badrummet○äv. om större föremål med liknande form, ofta i metallhöljede där burkarna på taket är till för ventilationsanläggningen○spec.tv-apparat
vard.dumburkde satt framför burken hela kvällarna○spec. äv.en stationär dators lådliknande del
som innehåller centralenhet, hårddisk m.m.
vard.en burk (med ngt), en burk (ngt)sedan 1385Klosterläsningfornsv. budhker; besl. med eng. body ’kropp’, trol. även med botten