Svensk ordbok 2009, webbversion

burk substantiv ~en ~ar burk·en●mindre förvarings­kärl med lock och ofta cylindrisk form; av glas, plåt, plast m.m.; särsk. anv. för förvaring (och konservering) av mat­varor och kemikalier kokk.burkmatburkölburköppnarebleckburkbrödburkglasburkklisterburkkonservburksyltburktobaksburköppna burkenen burk målar­färgen burk ärterkoka sylt och lägga på burkdet var inte lätt att hitta bland alla burkar och flaskor i bad­rummet○äv. om större före­mål med liknande form, ofta i metallhöljede där burkarna på taket är till för ventilations­anläggningen○spec.tv-apparat vard.dumburkde satt fram­för burken hela kvällarna○spec. äv.en stationär dators lådliknande del som inne­håller central­enhet, hård­disk m.m. vard.en burk (med ngt), en burk (ngt)sedan 1385Klosterläsningfornsv. budhker; besl. med eng. body ’kropp’, trol. även med botten