Svensk ordbok 2009, webbversion
bu`rbrev
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
bur|brev·et●dokument som gav ngn rätt att utöva visst yrke
i viss stad
histor.historia.JFRcohyponymburskap
sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. bura bref, till bur ’stadsbo; borgare’, samma ord som boer, och brev