Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. bunsenbrännarn, plur. ~, best. plur. bunsenbrännarna
bunsen|bränn·ar·en●en gasbrännare med het låga som inte sotar
anv. t.ex. på kemiska laboratorier
verkt.sedan 1897till efternamnet på uppfinnaren, den tyske fysikern och kemisten R. W. Bunsen (1800-talet)