Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
bunkr·ar●ibl. med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
förnya drivmedelsförrådet
om fartyg (el. fartygsbesättning)
sjö.fartyget bunkrade (upp) i Marseille○äv.skaffa förråd av
ngt, särsk. av livsmedel, drycker m.m., ofta till fartyg el. till fest
vard.bunkra mat inför julhelgenbunkra (upp) (ngt), bunkra (upp) (med ngt)sedan 1931Subst.:vbid1-127762bunkrande,
vbid2-127762bunkring