Svensk ordbok 2009, webbversion
[buŋ´galåvel.buŋ´galåo]
substantiv ~en, plur. ~er äv. ~s
bungalow·en●typ av enplansvilla med utskjutande tak
urspr. för européer i Indien
arkit.de byggde sig en bungalow vid kusten○äv. om andra typer av enplansvillorsedan 1887av eng. bungalow med samma betydelse; av hindi bangli, eg. ’hus från Bengalen’