Svensk ordbok 2009, webbversion
bun´dis
adjektiv,
ingen böjning
bund·is●endast predikativt
som har en nära, vänskaplig relation
till ngn; vanligen ömsesidigt
vard.psykol.han blev snart bundis med sin bänkkamratde är bästisar och bundisbundis med ngn, ngra är bundissedan åtm. 1960-talet