Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
bumerang·en●ett kastvapen i form av en böjd trästav med förmåga att återvända till kastaren
om den inte träffat ngt föremål; äv. anv. som leksak
jakt.sport.bumerangkastbumerangen användes av Australiens urinnevånare○äv. bildligt om effekt e.d. som är motsatt den avseddabumerangeffektIrakkriget var avsett att hejda terrorismens utbredning men det kan visa sig bli en bumerangsedan 1854; 1965 i bildlig bemärkelseav ty. Bumerang, eng. boomerang med samma betydelse; av australiskt språk wo-mur-rang med samma betydelse