Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
bukt·ar●bilda mjukt rundad yta eller båge
jakt.ytspänningen bildade en svagt buktande hinna över glasets randklippan buktade inåt mot en mörk klyfta○äv.röra sig i mer eller mindre cirkelformad bana
om vilt vid drev
buktasedan 1473dombrev utfärdat av finske lagmannen Per Djäkn (Finlands medeltida urkunder)fornsv. bukta
Subst.:vbid1-127549buktande,
vbid2-127549buktning