Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
buff·ar●knuffa lätt
vanligen med ngn rundad del av kroppen
Nollhästen buffade runt fickorna efter sockerbuffa (ngnstans) (med ngt)sedan 1815sv. dial. buffa, båffa; trol. av lågty. buffen med samma betydelse; trol. av ljudmålande urspr.
Subst.:vbid1-127412buffande,
vbid2-127412buffning
substantiv ~n buffor
buff·an●buffaopera
musiktid.buffaariasedan 1855av ita. (opera) buffa, till buffo ’komisk’, till buffare ’blåsa (upp kinderna för att se komisk ut)’