Svensk ordbok 2009, webbversion

1buff`a verb ~de ~t buff·ar●knuffa lätt vanligen med ngn rundad del av kroppen Nollhästen buffade runt fickorna efter sockerbuffa (ngnstans) (med ngt)sedan 1815sv. dial. buffa, båffa; trol. av lågty. buffen med samma betydelse; trol. av ljud­målande urspr. Subst.:vbid1-127412buffande, vbid2-127412buffning
2buff`a substantiv ~n buffor buff·an●buffa­opera musiktid.buffaariasedan 1855av ita. (opera) buffa, till buffo ’komisk’, till buffare ’blåsa (upp kinderna för att se komisk ut)’