Svensk ordbok 2009, webbversion
buck
`
lig
adjektiv
~t
buckl·ig
●
behäftad med bucklor
form.
se
se
buckla 1
en bucklig gammal rutschbana
kastrullen var sotig och bucklig
○
äv. utvidgat
den gamle proffsboxaren var alldeles bucklig i ansiktet
sedan 1779