Svensk ordbok 2009, webbversion
bu`a
verb ~de ~t
bu·ar●ljudligt uttrycka missnöje
genom att ropa bu el. på annat sätt; vanligen om större grupp
scen.sport.publiken buade och visslade○ibl. förstärktmed partikelnut
publiken buade ut bortalagetbua (åt ngn/ngt/SATS), bua (ut ngn/ngt)sedan 1934Subst.:vbid1-127277buande