Svensk ordbok 2009, webbversion
interjektion
●uttr. för missnöje, särsk. från publik e.d.
NollJFRcohyponymfycohyponymusch
bu för domarn!○äv. för att skrämmasbu, jag är ett spöke!○äv. som efterhärmning av (barn)gråt, bölande e.d.”Bu bu!” skrek den lillesäga varken bu eller bäsäga varken det ena eller det andradvs. avstå från att uttrycka sin meningvard.
vi säger varken bu eller bä utan avvaktar den utlovade prognosen
sedan 1542ljudhärmande, efter oxens och kons läte; jfr eng. boo med samma betydelse