Svensk ordbok 2009, webbversion

bu interjektion ●uttr. för miss­nöje, särsk. från publik e.d. NollJFRcohyponymfycohyponymusch bu för domarn!○äv. för att skrämmasbu, jag är ett spöke!○äv. som efter­härmning av (barn)gråt, bölande e.d.”Bu bu!” skrek den lillesäga varken bu eller bäsäga varken det ena eller det an­dradvs. avstå från att uttrycka sin meningvard.​ vi säger varken bu eller bä utan av­vaktar den ut­lovade prognosen sedan 1542ljud­härmande, efter oxens och kons läte; jfr eng. boo med samma betydelse