Svensk ordbok 2009, webbversion

brå`kdel substantiv ~en ~ar bråk|­del·en1mycket liten del av viss enhet utstr.allt hände på bråkdelen av en sekundman kunde bara tillgodo­göra sig en bråkdel av all informationen bråkdel (av ngt)sedan 18622bråk vars värde är mindre än 1 vanligen när det står till­sammans med ett hel­tal mat.en bråkdel (av ngt)sedan 1832