Svensk ordbok 2009, webbversion

1brådska [brås`ka] substantiv ~n bråd·skan●läge som präglas av över­hängande tids­brist tid.JFRcohyponymjäkt i brådskan glömde han sin plån­bokdet är ingen brådska med rapportendu har ingen brådska, vi hinner ta en kopp kaffe○äv. med ton­vikt på ngns agerande i så­dant lägeskyndsamhet på grund av tids­brist de gick lugnt och utan brådska till hotelletbrådska (med ngn/ngt/att+V)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. brazska; till bråd
2brådska [brås`ka] verb ~de ~t bråd·skar●kräva snabbt handlande Nollom saken brådskar går det bra att ringa ett annat nummerdet brådskar med behandlingen av flykting­ärendetbrådska (med ngt/att+V)sedan 1749se 1brådska Subst.:vbid1-126601brådskande; 1brådska