Svensk ordbok 2009, webbversion
[brås`ka]
substantiv ~n
bråd·skan●läge som präglas av överhängande tidsbrist
tid.JFRcohyponymjäkt
i brådskan glömde han sin plånbokdet är ingen brådska med rapportendu har ingen brådska, vi hinner ta en kopp kaffe○äv. med tonvikt på ngns agerande i sådant lägeskyndsamhet på grund av tidsbrist
de gick lugnt och utan brådska till hotelletbrådska (med ngn/ngt/att+V)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. brazska; till bråd
[brås`ka]
verb ~de ~t
bråd·skar●kräva snabbt handlande
Nollom saken brådskar går det bra att ringa ett annat nummerdet brådskar med behandlingen av flyktingärendetbrådska (med ngt/att+V)sedan 1749se 1brådska
Subst.:vbid1-126601brådskande;
1brådska