Svensk ordbok 2009, webbversion
brätt
`
e
substantiv
~t ~n
brätt·et
●
utstående eller uppvikt kant kring kullen på en hatt
kläd.
○
äv.
skidspets
sedan 1618
till sv. dial.
brätta
’vika upp’; bildn. till
bratt
’brant’