Svensk ordbok 2009, webbversion
bräs`ma
substantiv ~n bräsmor
bräsm·an●typ av korsblommig ört med vanligen parbladiga blad och vita, ljusröda eller violetta blommor
ofta växande i fuktig mark
bot.bäckbräsmalundbräsmaängsbräsmasedan 1792till sv. dial. brasma ’braxen’; jfr braxen, brosme