Svensk ordbok 2009, webbversion

bräs`ma substantiv ~n bräsmor bräsm·an●typ av kors­blommig ört med vanligen par­bladiga blad och vita, ljus­röda eller violetta blommor ofta växande i fuktig mark bot.bäckbräsmalundbräsmaängsbräsmasedan 1792till sv. dial. brasma ’braxen’; jfr braxen, brosme