Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. brännarn, plur. ~, best. plur. brännarna
bränn·ar·en1(del av) apparat som åstadkommer förbränning
för värme- el. belysningsändamål
tekn.bunsenbrännaregasbrännareoljebrännarefotogenlampans brännare måste rengörassedan 18592fartyg som sattes i brand och användes för antändning av andra, fientliga, fartyg
i sjökrigföring på träfartygens tid
histor.sjö.sedan 1660