Svensk ordbok 2009, webbversion

bränn`are substantiv ~n äv. vard. brännarn, plur. ~, best. plur. brännarna bränn·ar·en1(del av) apparat som åstad­kommer förbränning för värme- el. belysningsändamål tekn.bunsenbrännaregasbrännareoljebrännarefotogen­lampans brännare måste ren­görassedan 18592far­tyg som sattes i brand och an­vändes för an­tändning av an­dra, fientliga, far­tyg i sjö­krigföring på trä­fartygens tid histor.sjö.sedan 1660