Svensk ordbok 2009, webbversion

bräm substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bräm·et●bred ytter­kant på klädes­plagg av annat material (vanligen päls) än plagget i övrigt kläd.JFRcohyponymbård hermelinsbrämmantelbrämpälsbräm○äv. om kant med av­vikande ut­seende el. kant i all­mänhetskumbrämtallriksbräm○särsk.ytter- eller över­kant på fågel­fjäder eller blom­hylle brämfliksedan 1489Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. brem; av lågty. breme med samma betydelse; germ. ord, trol. besl. med bard 1