Svensk ordbok 2009, webbversion

brä`dgång substantiv ~en ~ar bräd|­gång·en●del av ett far­tygs bord­läggning som fort­sätter ovan­för däck och som upp­till över­går i relingen; på större båt sjö.en fiske­båt i fernissad ek med vit­målad brädgångsedan 1840