Svensk ordbok 2009, webbversion

brä`dbekläda äv. brä`dbekläbrä`dbeklä verb brädbeklädde brädbeklätt, pres. brädbekläder äv. brädbeklär bräd|­be·kläd·er, bräd|­be·klär●ofta perf. part. bekläda (vägg, golv eller tak) med bräder tekn.sommar­stugans inner­tak var brädbeklättbrädbekläda ngtsedan 1850Subst.:vbid1-126694brädbeklädande, vbid2-126694brädbeklädning