Svensk ordbok 2009, webbversion
äv.
brä`dbekläbrä`dbeklä
verb brädbeklädde brädbeklätt, pres. brädbekläder äv. brädbeklär
bräd|be·kläd·er, bräd|be·klär●ofta perf. part.
bekläda (vägg, golv eller tak) med bräder
tekn.sommarstugans innertak var brädbeklättbrädbekläda ngtsedan 1850Subst.:vbid1-126694brädbeklädande,
vbid2-126694brädbeklädning