Svensk ordbok 2009, webbversion

bry`tpunkt substantiv ~en ~er bryt|­punkt·en●punkt där nytt till­stånd in­träder i visst system e.d. allmän värderinggeogr.tid.JFRcohyponymbrytningspunkt brytpunkten för 50% marginal­skatt○spec. geogr.ställe där en flod ändrar riktning ○spec. äv. kulturellt m.m.Vietnamkriget blev en brytpunkt i pressfotografins historiasedan 1901