Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
bryt|punkt·en●punkt där nytt tillstånd inträder
i visst system e.d.
allmän värderinggeogr.tid.JFRcohyponymbrytningspunkt
brytpunkten för 50% marginalskatt○spec. geogr.ställe där en flod ändrar riktning
○spec. äv. kulturellt m.m.Vietnamkriget blev en brytpunkt i pressfotografins historiasedan 1901