Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n brytar
bryt·en●träl med uppgift att övervaka andra trälar
förr i Norden
histor.historia.yrk.○äv. (senare) om gårdsfogde el. förvaltaresedan 1000-taletrunristad berghäll, Adelsö, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform bryti, eg. ’ngn som styckar och utdelar (mat)’; besl. med bryta