Svensk ordbok 2009, webbversion

bru`ten adjektiv brutet brutna brut·en1som helt förlorat handlings­förmågan vanligen efter mot­gångar el. sorger; om person admin.psykol.JFRcohyponymknäckt efter konkursen var NN en bruten man○äv.svag och darrande hon talade med bruten röst om den av­lidnesedan 1651till bryta 2som har vikits i hårda veck för att bli vacker; om servett admin.heminr.ett dukat lång­bord med höga vin­glas och brutna servettersedan 1755