Svensk ordbok 2009, webbversion
brutalite´t
substantiv ~en ~er
brut·al·itet·en●det att uppträda brutalt
psykol.ungdomsgängens brutalitetmilitärens skoningslösa brutalitet○äv. om enskilda fall av brutalt handlandeockupationsmaktens brutaliteterbrutalitet (mot ngn)sedan 1880