Svensk ordbok 2009, webbversion

brus`ten adjektiv brustet brustna brust·en●som har brustit särsk. om kropps­del admin.psykol.brusten blind­tarmen brusten häl­senaen brusten villatank○äv. bildligt, spec.miss­lyckad, inte in­friad det brustna geniet NNbrustna förhoppningar○spec. äv.som vittnar om djup förtvivlan brusten blickhan talade med brusten stämmasedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. brustin; till brista 1