Svensk ordbok 2009, webbversion

brun`stig adjektiv ~t brunst·ig●som befinner sig i brunst om vissa dägg­djur admin.zool.kon hade varit brunstig i en veckaen strid mellan två brunstiga älg­tjurar○äv. om handling o.d.brunstiga vrål○ngn gång äv. om personned­sätt.; kan verka stötandesedan 1642