Svensk ordbok 2009, webbversion
brun`stig
adjektiv ~t
brunst·ig●som befinner sig i brunst
om vissa däggdjur
admin.zool.kon hade varit brunstig i en veckaen strid mellan två brunstiga älgtjurar○äv. om handling o.d.brunstiga vrål○ngn gång äv. om personnedsätt.; kan verka stötandesedan 1642