Svensk ordbok 2009, webbversion
bru`nkulla
substantiv ~n brunkullor
brun|kull·an●en orkidé som har talrika, mörkt vinröda blommor i kort ax
och som ger ifrån sig en fin doft av kakao el. vanilj
bot.brunkullan är Jämtlands landskapsblommasedan 1757till brun och kulla, till kull ’hjässa; topp’; jfr 2kulle