Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
brun·er·ar●förse (metallföremål, särskilt järn) med skyddande brunaktig oxidhinna
tekn.brunera ngtsedan 1519Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. brunera; till brun i bet. ’glänsande’
Subst.:vbid1-126178brunerande,
vbid2-126178brunering