Svensk ordbok 2009, webbversion

brune´ra verb ~de ~t brun·er·ar●förse (metall­föremål, sär­skilt järn) med skyddande brunaktig oxid­hinna tekn.brunera ngtsedan 1519Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. brunera; till brun i bet. ’glänsande’ Subst.:vbid1-126178brunerande, vbid2-126178brunering