Svensk ordbok 2009, webbversion
brunch
[
bran
´
ç
]
substantiv
~en ~er
brunch·en
●
förmiddagsmåltid
en sorts mellanting mellan frukost och lunch
kokk.
tid.
(under/vid) brunchen
sedan 1967
av eng.
brunch
med samma betydelse, till
breakfast
’frukost’ och
lunch