Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. brummarn, plur. ~, best. plur. brummarna
brumm·ar·en1ko som befinner sig i nästan ständig brunst
på grund av en sjukdom i äggstockarna
jordbr.zool.sedan 18872person som sjunger entonigt
på grund av svårighet att urskilja tonhöjd
musiksedan 1958Humlan vingad. Sångbok för brummare.Titel på diktsamling av Ingrid Sjöstrand (1976)