Svensk ordbok 2009, webbversion

brumm`are substantiv ~n äv. vard. brummarn, plur. ~, best. plur. brummarna brumm·ar·en1ko som befinner sig i nästan ständig brunst på grund av en sjukdom i ägg­stockarna jordbr.zool.sedan 18872person som sjunger en­tonigt på grund av svårighet att ur­skilja ton­höjd musiksedan 1958Humlan vingad. Sångbok för brummare.Titel på diktsamling av Ingrid Sjöstrand (1976)