Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
brud|stol·en●rikt utsirad bänk i kyrka som förr användes av brudpar i samband med vigselakten
relig.○numera mest i omskrivningar för vigselgå i brudstoldet blev NN som fick föra henne i brudstol(i) brudstolsedan senare hälften av 1400-taletÅbo Klockarelagfornsv. brudhstol