Svensk ordbok 2009, webbversion

bru`dstol substantiv ~en ~ar brud|­stol·en●rikt ut­sirad bänk i kyrka som förr an­vändes av brud­par i sam­band med vigsel­akten relig.○nu­mera mest i om­skrivningar för vigselgå i brudstoldet blev NN som fick föra henne i brudstol(i) brudstolsedan senare hälften av 1400-taletÅbo Klockarelagfornsv. brudhstol