Svensk ordbok 2009, webbversion

bru`dbröd substantiv, ingen böjning, neutr. brud|­bröd●en ört med mångflikig blad­rosett ner­till och ett knippe små gul­vita blommor i stjälktoppen; med rot­knölar som an­vänds för att ge smak åt bl.a. bröd vid festliga till­fällen bot.sedan 1638