Svensk ordbok 2009, webbversion

brottsbalk [bråt`s-] substantiv ~en ~ar brotts|­balk·en●vanligen best. f. av­delning i den svenska lagen som behandlar straff­rättsliga frågor jur.brottsbalken trädde i kraft 1965 och ersatte då bland annat straff­lagensedan 1962