Svensk ordbok 2009, webbversion
[bråt`-]
substantiv ~n äv. vard. brottarn, plur. ~, best. plur. brottarna
brott·ar·en●person som regelmässigt tränar och tävlar i brottning
sport.yrk.JFRcohyponymboxare
brottartypfribrottarevåra brottare har tagit många olympiska guldmedaljer genom åren○ibl. med tonvikt på styrka e.d.sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. brutare