Svensk ordbok 2009, webbversion
brotscha
[
bråt
`
∫a
]
verb
~de ~t
brotsch·ar
●
jämna till (hål i metallföremål) med brotsch
Noll
brotscha ngt
sedan 1881
Subst.:
vbid1-125875
brotschande
,
vbid2-125875
brotschning