Svensk ordbok 2009, webbversion
[-å-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
brosk·et●en halvfast, formbar stödjevävnad eller förbindelsevävnad mellan skelettben i människo- eller djurkropp
hos foster och vissa lägre djur utgörande skelettet
med.SYN.synonymbroskvävnad
broskbildningtrådbroskbrosket i nästippen och ytteröratsedan senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. brusk; jfr sv. dial. bruska ’knastra (mellan tänderna)’; av ljudhärmande urspr.; besl. med bryta