Svensk ordbok 2009, webbversion

bro`rsbarn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en brors|­barn·et●barn till viss persons bror yrk.hon hade god kontakt med sina brorsbarnngns brorsbarn, brorsbarn till ngnsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. broþorbarn