Svensk ordbok 2009, webbversion
bronkit
[
-ki
´
t
]
substantiv
~en ~er
bronk·it·en
●
luftrörskatarr
med.
tid.
sambandet mellan rökning och kronisk bronkit är starkt
sedan 1839
till
bronker
och grek.
-itis
, i nutid anv. om inflammatoriska sjukdomar