Svensk ordbok 2009, webbversion

bromsa [bråm`sa] verb ~de ~t broms·ar●ibl. med partikel, särsk.in, upp hastigt minska farten och ev. stanna; om person, for­don m.m. trafik.tvärbromsahan fick en sladd när han bromsadebilen bromsade in fram­för porten○äv. i konstruktioner med objektbromsa bilen○äv. bildligtinflationen måste bromsasden dåliga konjunkturen har bromsat (upp) arbetetbromsa (in/upp) (ngt)sedan 1788Subst.:vbid1-125630bromsande, vbid2-125630bromsning