Svensk ordbok 2009, webbversion
[bråm`sa]
verb ~de ~t
broms·ar●ibl. med partikel, särsk.in, upp
hastigt minska farten
och ev. stanna; om person, fordon m.m.
trafik.tvärbromsahan fick en sladd när han bromsadebilen bromsade in framför porten○äv. i konstruktioner med objektbromsa bilen○äv. bildligtinflationen måste bromsasden dåliga konjunkturen har bromsat (upp) arbetetbromsa (in/upp) (ngt)sedan 1788Subst.:vbid1-125630bromsande,
vbid2-125630bromsning