Svensk ordbok 2009, webbversion
brok
substantiv
~en ~ar
brok·en
●
ett grövre tåg
lagt kring föremål
sjö.
sjö.
sedan ca 1695
av lågty.
brok
med samma betydelse; urspr. samma ord som sv. dial.
brok
’byxor’; jfr
bracka
,
bralla