Svensk ordbok 2009, webbversion

bro`huvud substantiv ~et, plur. ~en äv. ~, best. plur. ~ena bro|­huvud·et1(nyss in­taget) om­råde på fientlig mark på an­dra sidan om vatten­drag särsk. om så­dant om­råde på an­dra sidan om vatten­drag, som tryggar fort­satt över­gång för de egna trupperna geogr.mil.de allierade lyckades upp­rätta flera brohuvuden under invasionens första dag○äv. om befästningar till skydd för förbindelser över vatten­drag○äv. bildligtSyracusa var ett brohuvud för den grekiska kulturen i Italiensedan 1807; 1976 i bildlig bemärkelse2yttersta del av kaj mindre brukl.sjö.sedan ca 1780