Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~en äv. ~, best. plur. ~ena
bro|huvud·et1(nyss intaget) område på fientlig mark på andra sidan om vattendrag
särsk. om sådant område på andra sidan om vattendrag, som tryggar fortsatt övergång för de egna trupperna
geogr.mil.de allierade lyckades upprätta flera brohuvuden under invasionens första dag○äv. om befästningar till skydd för förbindelser över vattendrag○äv. bildligtSyracusa var ett brohuvud för den grekiska kulturen i Italiensedan 1807; 1976 i bildlig bemärkelse2yttersta del av kaj
mindre brukl.sjö.sedan ca 1780