Svensk ordbok 2009, webbversion
brockfågel
[
bråk
`
-
]
substantiv
~n brockfåglar
brock|fågl·ar
●
pipare
el. vipa; ibl. äv. allmännare om vadare
ngt åld.
zool.
sedan 1783
av lågty.
brokvogel
med samma betydelse, till
brake
,
broke
’(åker i) träda’