Svensk ordbok 2009, webbversion

brockfågel [bråk`-] substantiv ~n brockfåglar brock|­fågl·ar●pipare el. vipa; ibl. äv. all­männare om vadare ngt åld.zool.sedan 1783av lågty. brokvogel med samma betydelse, till brake, broke ’(åker i) träda’