Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. brobyggarn, plur. ~, best. plur. brobyggarna
bro|bygg·ar·en●person (eller företag) som bygger broar
yrk.○ofta bildligtperson som utgör förmedlande länk
t.ex. mellan parter i konflikt
han fungerade som brobyggare mellan de olika folkgrupperna i områdetsedan 1808; bildlig betydelse 1987