Svensk ordbok 2009, webbversion

britt substantiv ~en ~er [brit´-] britt·en●vanligen plur. (mans)person från Stor­britannien särsk. anv. för att inne­fatta äv. skottar och walesare yrk.JFRcohyponymengelsman ○i plur. ofta om personer från Stor­britannien o­avsett kön○äv.med­lem av keltiskt folk i det forn­tida Eng­land sedan 1671av lat. Britt´o med samma betydelse, plur. Brit´anni