Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er [brit´-]
britt·en●vanligen plur.
(mans)person från Storbritannien
särsk. anv. för att innefatta äv. skottar och walesare
yrk.JFRcohyponymengelsman
○i plur. ofta om personer från Storbritannien oavsett kön○äv.medlem av keltiskt folk i det forntida England
sedan 1671av lat. Britt´o med samma betydelse, plur. Brit´anni