Svensk ordbok 2009, webbversion
bris
substantiv ~en, plur. ~ar el. ~er
bris·en●(sjö)vind av måttlig styrka
tid.landbrissjöbrisen lätt brisfrisk nordlig bris○äv. allmännaresvag vind
en stilla bris drog genom trädensedan 1794av lågty. brise med samma betydelse; trol. av fra. brise med samma betydelse; av ovisst urspr.