Svensk ordbok 2009, webbversion
[-å∫´ljust sj-ljud]
substantiv ~n [-en] ~r [-er]
brioch·en●litet bröd av (väljäst) vetedeg
gräddat i pastejform
kokk.smöriga briocheren kopp te och två briocher med apelsinmarmelad till frukostsedan åtm. 1990av fra. brioche med samma betydelse, till brier, sidoform av broyer ’söndersmula’