Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ål`-]
substantiv ~en ~ar
brikoll|stöt·en●biljardstöt där spelbollen träffar motspelarens boll först efter att ha studsat mot vallen
spel.JFRcohyponymtrevallarecohyponymkaramboll
sedan 1850efter fra. coup de bricole med samma betydelse, till bricole, ’kastmaskin; återstudsning’; till ita. briccola ’kastmaskin’