Svensk ordbok 2009, webbversion

break-even [brejki´ven] substantiv, ingen böjning, neutr. el. n-genus ●det att en verksamhet precis går i­hop så att in­täkter och ut­gifter tar ut var­andra ekon.efter några svåra år är före­taget på väg till­baka mot break-evensedan 1980av eng. break-even med samma betydelse, till break ’bryta’ och even ’jämn’