Svensk ordbok 2009, webbversion
bravu
´
r
substantiv
~en
brav·ur·en
●
stor och påfallande skicklighet
allmän värdering
SYN.
synonym
virtuositet
hon klarade den svåra uppgiften med bravur
sedan 1841
av ita.
bravura
’tapperhet’; jfr
bravo