Svensk ordbok 2009, webbversion
bran`dvägg
substantiv ~en ~ar
brand|vägg·en●brandsäker (fönsterlös) husvägg
databehandl.psykol.○ofta bildligt, spec.skydd mot intrång utifrån i datanät
installera en brandvägg○spec. äv. om psykologisk barriär e.d.sedan åtm. 1987; i bildl. bet. sedan 1994